Årsträff 2007

Förra årets, 2006, årsträff blev för oss en kort med trevlig händelse. Mingla var 12 veckor, jag jobbade lördagen och vi kom inte fram förrän vid 18-tiden på lördagskvällen. Vi hann se finalen och vara med på utställningen. Så det var med stora förväntningar som vi detta år packade väskan och styrde mot Flathult. I år var ju min hund dessutom lite äldre och skulle kunna delta i fler av aktiviteterna. Vi var inte de enda som anlände på fredagskvällen. En del hade till och med tillbringat närmare en vecka med att hjälpa till att förbereda årets höjdpunkt för många Flatterhaft ägare.

För min del blev det ingen sen kväll, och jag tror även många andra kröp till sängs skapligt. Lördagsmorgonen var det många som var frusna efter den kalla natten, och ”hotellfrukosten” kändes mycket lockande. Fler och fler förväntansfulla deltagare droppade in och äntligen var det dags för invigningen. Avsaknaden av trumpet gjorde att Karin Friberg fick ta ton och framförde vackert nationalsången. 

Gammeldansken var självklart inbjuden helt enligt traditionen! Domargruppen presenterades tillsammans med respektive rutor. Sen bar det av till skogs.

På stigen fanns sju rutor med tre olika svårighetsgrader och därmed poäng. Första rutan var en enkelmarkering på olika avstånd, nästa var ett stort sök där olika stora dummiesar gav olika poäng och så mycket som möjligt skulle in på fem minuter (tror det är rätt antal, om inte annat så kändes det som mycket kortare när man väl stod där och skickade sin hund). Sen kom en markeringsstation till där man skulle ha hunden lös i fot fram till skicket, vilket gav pluspoäng. Väl framme kunde man välja mellan enkel, dubbel eller trippelmarkering. Rutan efter var ett närsök… med gosedjur! Vad gör dessa ute i skogen, tycktes Mingla tänka, men aja säger matte att de ska in så ska de det. Man hörde på många andra att Mingla inte var den enda som blivit konfunderad över de lustiga apporterna. Här kunde man välja på två poängnivåer, den högre där det skulle vara snygga inlevereringar och inga byten och den lägre där hunden fick byta, leka och strula. Det var nog flera hundar som inte verkade ta det hela på fullt allvar, det låg ju trots allt leksaker i skogen…

Ruta fem och sex var dirigeringsrutor, där liksom på de flesta andra stationer kunde man välja svårighetsgrad och poängnivå. Längst in på stigen fanns ytterligare en markeringsstation. Där fick man välja enkel, dubbel eller trippel. Svårigheten här var att de i stort sett hamnade på linje efter varandra.

Medan de mer erfarna ekipagen var ute i skogen tog Bittan Börjesson hand om ”debutantrutan”. Hon berättade lite om hur man går tillväga i träningen och tog sedan med gruppen ut till rutorna i skogen. Några av de som först gått med Bittan provade själva några rutor efteråt.

När rutorna i skogen var klara blev det lunch, potatissallad och skinka. Det var många som diskuterade hur det hade gått, var svårigheterna legat och vad som förvånat förarna, både positivt och negativt.

Innan det blev dags för VP-utdelning och final höll Jonas i ST(i)NK-tävlingen. Fyra snitslar var uppsatta i hörnet av utställningsringen. I den lilla rutan skulle hunden stoppas, annars var den ”överkörd av tåget”. Snabbt skulle hunden in (för att inte köras över av nästa tåg) och sedan som belöning skickas ut på apporten som låg på andra sidan rutan. Friskt vågat, hälften vunnet. De flesta hundarna (och förarna!) ska nog vara glada att tågen bara var en hjälp för inlevelsen i hur viktigt det var att hunden stannade, eftersom de flesta inte hade klarat sig. ST(i)NK-vinnare blev till slut Ammi och Tilda.

Domarna hade sedan enats om vilka ekipage som skulle tilldelas lördagens VP:n och utdelning började. När denna trevliga del av årsträffen var avklarad gick Anneli det över till att dela ut visselpipor. De sex personer som fick motta en visselpipa symboliserade de sex ekipage som skulle få fortsätta i finalen mot mästartiteln.

Monica och Mirre, Carola och Kajsa, Kent och Guinness, Ammi och Tilda samt paret Lyckner med Ryding och Maggan fick ta emot varsin visselpipa och göra sig redo för att starta i finalen. Övriga i sällskapet tog med sig stolar och drickbart och begav sig ner mot sjön för att få beskåda finalen.

Finalen bestod av vattenarbete. Först en dubbelmarkering som blev en dirigering då föraren fick instruktion om att den längst bort var skammad. Andra apporten var ett linjetag rakt över sjön och tredje apporten var den närmaste från dubbelmarkeringen. Det blev mycket skott och publiken fick se sex otroligt duktiga hundar med förare. 

Som slutlig vinnare stod Kent och Guinness, och jag var nog inte den enda som imponerades av samtliga finalisters fina insats! Tack för den underhållningen, vi har en bra bit kvar… Kvällen avslutades med grillning, skålar och gemenskap.

Söndagen bjöd på något svalare väder. Men för att sitta en hel dag vi utställningsringen så var det perfekt! Det är inte illa Anneli att kunna beställa så bra väder.
Domare var Anette Erlandsson, spanieluppfödare. Och för de som aldrig hade ställt ut förut var det här ett perfekt tillfälle, tips och goda råd delades ut av uppfödarn själv för hur hunden skulle presenteras på bästa sätt. Först ut var valparna och sedan rullade det på. Imponerande nog så var jaktklassen för tikar den största, med hela 21 hundar anmälda.

Anettes hårda arbete, och alla handlers (!) slutade med att Maggan (Fla. Ina Scott) blev BIS och Elvis (Fla. A Fortune to Borrow) blev BIM. Stort grattis till er!

Det är lustigt vad fort vissa helger går, och då speciellt när de spenderas med sådana här trevliga tillställningar. 
Tack Anneli för ett jättebra arrangemang och för att du står ut med hela gänget som år efter år invaderar Flathult! Inte minst så är det otroligt kul att träffa alla trevliga människor som kommer både från när och fjärran. Oss blir du inte av med i första taget, vi kommer igen!

~* FLATTERHAFTMÄSTARE 2007 *~

Kent-Agent Wiberg & Guinness
(Ch ALMANZA ABSOLUTE EXODUS - Ch FLA. CHINA GIRL)

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~